- v. 39

Nu var det längesedan jag bloggade minsann! Mellan kamper med försäkringskassan, vården och min egen kropp har jag helt plötsligt landat i v. 39. En liten uppdatering:

V. 32 Jag och L besöker mödravården för ytterligare ett ultraljud för att se hur allt står till denna gång med moderkaka osv. Det såg bättre ut men den hade inte flyttat sig riktigt lika mycket som hon hoppades på. Under mötet höll jag på att svimma och sköterskan förklarade att det var för att det tryckte på vena cava (en stor ven i ryggen) när jag låg på ryggen. Jag var så rädd att missa någonting av vår son när jag började försvinna. Men turligt nog fick vi med oss bilder och vi fick för första gången se vår sons ansikte vilket var alldeles underbart, obeskrivligt verkligen!

V.35 fick jag och L besöka sjukhuset för att gå igenom förlossningssätt. Det har nämnligen varit många om och men vare sig jag ens skulle kunna föda vaginalt. I vanliga fall sker detta möte mycket tidigare men på grund av slarv försvann mitt namn någonstans i systemet och trots att jag frågat min BM hände inget. Hursomhelst, vi fick gå på ett första möte för att gå igenom alla frågetecken. Väldigt tungt möte. Det har varit både stora psykiska frågor som tyngt mig samt fysiska. Jag har väldigt svåra tankar kring förlossning då jag har historia av att det går väldigt, rent fruktansvärt, dåligt för många närstående till mig. Därför bad jag om hjälp för dessa tankar redan på inskrivningen i v. 6 hos min barnmorska. Och det tog alltså till vecka 35 innan vi ens fick någon tid, detta trots påminnelser från min sida.

V.36 Åter på sjukhuset och denna gång med en överläkare som tillsammans med oss gick igenom min journal samt mötet från veckan innan. Det tog inte länge innan hon kom fram till att min kropp förmodligen inte skulle klara att gå igenom en förlossning även om moderkakan skulle flytta sig sista biten. Hon var rädd att min kropp inte skulle samarbeta alls under en vaginal förslossning och risken var att det isåfall skulle sluta med akut eller urakut snitt (vilket är min mardröm). Där och då meddelade hon mig att hon har en tid för kejsarsnitt 12:e februari som vi skulle få.

Så här är jag nu. V. 39, höggravid, trött och har mycket ont. Men med skräckblandad förtjusning längtar jag till nästa vecka, för vet ni vad? Nästa vecka blir jag faktiskt mamma!