Dagen innan kejsarsnittet åkte jag först och tog blodprov på min vårdcentral, sedan bar det iväg till lycksele. I blien hade jag flera förvärkar vilket jag i efterhand förstår  var för att vår kille ändå var redo att komma ut. L hade hyrt en svit åt oss så vi hade tillgång till både kylskåp och bastu vilket var guld värt. Kvällen innan var så oerhört ångestladdad. Det går verkligen inte att beskriva, jag ville liksom bara rymma ifrån allt, skita i operationen och springa därifrån. Vi gjorde ingenting, satt bara på rummet och åt hämtmat. Konstigt nog var jag mest nervös här över att behöva fasta dagen efter så jag åt hur mycket som helst på kvällen vilket slutade med att jag mådde så sjukt illa. Sedan innan jag gick och lade mig duschade jag med descutan inför operationen.

6.00:

Jag vaknade 6.00 men hade knappt sovit på grund av både nerver, illamående efter att ha frossat och att vår kille sparkade så hårt att jag blev kallsvettig. Konstigt nog när jag vaknade kände jag mig så redo att inte vara gravid längre. Hursomhelst, eftersom man får dricka klara drycker så drack jag lite powerade på morgonen. Det råder dock delade meningar om man får dricka eller inte men anledningen till att man inte får äta på morgonen är om man skulle bli sövd och jag skulle ju inte bli sövd så jag var inte orolig och njöt av min sportdryck. Sedan duschade jag och vi for iväg mot Lycksele lasarett. Väl där togs vi emot av 2 sköterskor som visade oss till rummet vi skulle bo i några dagar. Hon informerade oss om att vi var 2a i kön och att kirurgen snart skulle komma in och prata med oss. Och när kirurgen kom och visade sig vara norsk tänkte jag bara "fan också". Jag förstår nämnligen inte norska alls och kände mig genast mindre trygg.

 

8.30:

En sköterska kom in igen för att göra det många fasar: sätta in kateter.. Usch vad nervös jag var...Men det gick bra ändå. hon satte även en infart i min arm och äntligen fick jag dropp. 

 

9.30:

"Nu tänkte vi rulla ner dig, det är dags nu" Säger sköterskan och jag känner bara att jag vill gråta. Jag är såå rädd. Vi kommer in i rummet och jag flyttar över till operationsbordet. Alla är jättetrevliga men jag är helt förstörd ändå. L är någonstans i rummet men jag ser honom inte. Istället står en man jag inte känner och klappar på mig. Han som ska sätta in ryggbedövning presenterar sig och drar upp min rock. Mannen klappar på mig medan nålen åker in. Det bränns och mina ben rycker. Jag läggs på rygg igen och de börjar klämma och känna om bedövningen har tagit. Det är då det händer, mardrömmen! Det jag har varit rädd för. Bedövningen tar inte. Jag märker att det blir konstig stämmning i rummet och de fortsätter klämma på min mage med en tång och jag fortsätter skrika AJ! Jag hör dem viska bakom min rygg och efter några minuter säger mannet till mig att jag ska få "sova". Jag får panik, jag har inte förberett mig på det här! Vad innebär det? Tyvärr har jag ingen tid att tänka igenom det för narkosmasken är redan för mitt ansikte. Det sista jag minns är att masken går sönder i mitt ansikte och nån svär.

 

Jag öppnar ögonen och får panik "Vet de att det inte fungerade att söva mig, att narkosen inte tog?" Mannen som stått bredvid mig står över mig. "Grattis, du har blivit förälder". Operationen gick tydligen bra och han föddes 10.30! Lillkillen hade suttit fastklämd i sidled och hade inte kunnat födas vaginalt vilket vi inte visste. Fy vilken tur att vi fick kejsarsnitt! Jag låg på uppvaket kanske 30 minuter innan L och vår kille kom in till mig. 

 

Tiden efter var inte lätt för mig. Jag hade fruktansvärda smärtor men vågade inte be om mer smärtlindring. Jag kunde fortfarande inte gå efter 4 dagar på grund av smärtan. 5e dagen for vi hem och då hade jag just lyckats gå en bit. Vi tog oss ut till bilen med möda och började vår 2h resa tillbaka till Umeå. Bältet skar in i ärret och tillslut somnade jag av utmattning. 

 

Det har varit en låång resa fram till nu. Jag har fått infektion i såret och tvingats till akuten, läkartider flera gånger i veckan men åh så värt det var. För ut kom vår älskade knodd som heter Odd <3